En sparbuffert är också onsorg om sig själv

När man byter bransch som vuxen är det inte bara fråga om att avlägga en ny examen. Det är att vända kursen i livet totalt. Det är att skriva en ny historia på den gamla. 

Jag var genuint engagerad i min nya början. När jag började studera till förstavårdare hösten 2021 såg jag bara de positiva sidorna av allt. Jag hoppade ivrigt in i det nya. Utmaningarna kom senare, men det är få saker jag ångrar från de senaste fyra åren. 

Flerformsstudier skulle nog antagligen bättre ha passat min livssituation än studier på dagtid, men det var inte ett tillgängligt alternativ på den svenskspråkiga yrkeshögskolan. I början tänkte jag inte så mycket på ork, tidsanvändning eller ekonomi. Det blev dock ett måste att beakta dem under studierna.

När studierna började hade jag en kassa för tre månader. Jag finansierade mina studier med studielån och arbete. Först i mina gamla arbetsuppgifter och senare vikarierade jag också skötare. Det som jag missade var att det i förstaskötarexamen ingick oavlönade arbetspraktikperioder på sammanlagt över ett år. Det var flera veckor av heldagsarbete åt gången. Under arbetspraktikperioder måste man vara fullständigt närvarande, och när man hela tiden lärde sig nytt kände man sig som en hårt kramad disktrasa efter arbetsskiftet. Samtidigt gällde det att sköta de andra dagliga sysslorna och ta hand om ekonomin. Efter praktikdagar hade jag sällan lust att tänka på arbeten för att inte tala om att utföra dem. Samtidigt var jag medveten om att jag måste jobba dubbelt mer genast efter praktiken för att återigen bli herre över min ekonomi. 

Det var inte så konstigt att orken tog slut under det tredje studieåret. Jag märkte det inte genast, och det gjorde inte heller mina närmaste. Det var inte så att jag en morgon skulle ha vaknat fullständigt utbränd, utan tillståndet smög sig in i vardagen steg för steg. Så långsamt att jag förstod det först när jag hade börjat återhämta mig.

Jag har ofta undrat om jag skulle ha blivit lika överbelastad om min ekonomiska situation hade varit bättre. Så klart berodde överbelastningen inte bara på de krävande studierna utan också på det övriga livet – familjen, hunden, levnadskostnaderna och arbetandet. Återhämtningsprocessen tog nästan ett och ett halvt år. Utexamineringen sköts upp med några månader, men nu hägrar målet redan.

man vågar satsa på något nytt som samtidigt känns som något eget är givande. Jag vill att mitt arbete ska vara betydelsefullt. Och även om jag just nu arbetar på en sjukhusavdelning och inte inom förstavården tänker jag att alla ansträngningar varit värda sitt pris när en patient i slutet av arbetsskiftet frågar ”Du är väl här också i morgon?”. 

De här fyra åren har lärt mig att när man som vuxen byter bransch, så är ekonomin inte bara siffror på bankkontot eller pengar i plånboken. Det handlar också om ork. En sparbuffert är inte lyx utan omsorg om sig själv. Ekonomiplanering är inte en prestation utan trygghet. När jag påbörjade studierna kunde jag inte ens föreställa mig att jag skulle bli utbränd och vara tvungen att stanna upp och göra ingenting trots att det ledde till att min levnadsstandard sjönk ytterligare. 

Största delen av mina studiekamrater utexaminerades i juni. I mitt fall återstår en tentamen i november. Att jag kommer i mål i min egen takt känns efter alla motgångar nästan som en större seger än om jag skulle ha blivit färdig samtidigt med de andra.  Trots det vill jag uppmuntra även dig att förverkliga dina drömmar, men jag rekommenderar inte att göra det på hälsans bekostnad. Man måste våga hoppa men inte oplanerat. 

Jag har ett tips för dem som planerar att byta bransch, och det har jag lärt mig den hårda vägen: Planera din studiebudget så att du ibland kan ta det lite lugnare. En buffert är bra att ha när studierna kräver mer än man väntat sig.