När livet plötsligt förändras, förändras också ekonomin. Ekonomisk välfärd börjar ofta med gallring och klarhet, inte med stora inkomster.
I ekonomiska diskussioner talas det ofta om siffror – inkomster, utgifter, procent och budgetar. Själv vill jag också framhålla att pengar (eller brist på pengar) inte bara är excel-tabeller utan medför också stress. När det gäller mig själv har penningstress tyvärr varit ett malande bakgrundsbrus, i synnerhet under de senaste åren. Ett brus som tystnat ibland men aldrig upphört helt. Ett brus som påverkat min vardag mer än vad jag kunde föreställa före mina fyra år långa förstavårdarstudier.
Om livet valt en annan väg skulle min finansiella situation kanske inte ha blivit lika katastrofal under studietiden. Men livet går sina egna vägar, och människan borde kunna förbereda sig på ett och annat, även finansiellt. Under mitt tredje studieår bestämde sig jag och min make nämligen att gå skilda vägar. Nio månader senare flyttade jag in i eget hem. Redan innan jag flyttade fattade jag att jag aldrig skulle ha råd att separera i den situationen, men mellanläget kändes inte heller bra.
Så jag flyttade. Mina boendekostnader nästan tredubblades över en natt, och jag måste skaffa ett och annat till min nya hyresbostad. Samtidigt började den sista oavlönade sexveckorspraktiken i mina studier. Det blev fullspäckade praktikveckor med intubationsrör, respiratorer, slangar, kanyler och mycket sjuka patienter, noll euro i lön, ökade levnadskostnader och julen bakom knuten. Det var ibland svårt att finna glädje i det hela.
Nu ser jag empatiskt tillbaka på den här livsperioden för ett år sedan. Jag är inte förvånad över att vardagen kändes som en överlevnadskamp. Efteråt inser jag hur svårt det kunde vara ibland. Å andra sidan klarnade meningen med livet. När jag tog hand om mycket sjuka patienter minskade mina egna bekymmer, även om problem och bekymmer inte riktigt går att jämföra, alla har sina att bära. Men ofta uppstår det något positivt ur kaos. Mitt i all kaotiskhet började saker och ting klarna upp. Och under det gångna året har klarheten blivit allt starkare.
Eftersom jag måste minimera alla utgifter, insåg jag samtidigt hur lite jag egentligen behöver för att må väl. För mig var minimalismen till en början omständigheternas tvång, men så småningom har det blivit ett val. Under det gångna året har jag bara köpt saker som jag faktiskt har behövt. Mitt hem är harmoniskt avskalat. Harmoni och klarhet strävar jag också efter i min ekonomi och i själva verket hela mitt liv.
Min ekonomi är dock ännu inte i balans. Jag har ännu inte nått en punkt där jag kan boka en utlandsresa eller börja bygga upp en ekonomisk buffert från noll. Men jag är på väg dit, och befinner mig inte längre i kaos. Och läget är inte alls hopplöst! Jag har snart ett nytt yrke utöver de gamla. Just nu har jag ett vikariat på ett sjukhus fram till maj. Jag kan förtjäna lite extra genom att skriva, föreläsa, skapa innehåll i sociala medier och coacha motion. Det är en stor skillnad om jag upplever att jag är på väg in i kaos eller förändring. Enbart att jag vet att jag är på väg räcker för mig just nu.
Ekonomisk välfärd är inte en statisk situation utan en resa som också bjuder på överraskningar, på gott och ont. Och den resan behöver inte vara perfekt för att vara bra. Det kan hända att jag aldrig kommer ända fram. Men i vilket fall rör jag mig framåt, mot balans. Utöver ekonomiska planer gör den tanken att allting känns mycket lättare.
Jenny Belitz Henriksson
Jenny Belitz Henriksson är 40+ och snart utexaminerad förstavårdare från yrkeshögskola, journalist, motionscoach och föreläsare. Jenny bor i centrala Helsingfors med sin treåriga vattenhund och varannan vecka dessutom med sin 14-åriga dotter.
Jenny ägnar sig åt distanslöpning, älskar Alperna, gillar vänliga människor, vill göra något nyttigt för samhället och tror att det är värt att sträva efter att förverkliga drömmar.
