När varje dag, vecka och månad en längre tid är en kamp för överlevnad blir ekonomin lätt en fiende. Min egen inställning började förändras först när jag vågade se pengarna i ögonen – och började göra små saker regelbundet.
Fyra år av studier, över ett år av oavlönad arbetspraktik på sjukhus och i ambulans, gigjobb, studielån, företagande, kreditkortsskulder och fortlöpande balansgång. När livet dag efter dag kretsade kring pengar och bristen på dem blev ekonomin lätt något obehagligt som jag inte ville befatta mig med.
Även om jag ännu har en tentamen kvar innan jag utexamineras som förstavårdare har resan mot ett bättre liv redan börjat. Under de senaste veckorna har jag för första gången sedan länge haft en känsla av att jag inte bara kommer att överleva det här. Jag håller på att skapa en ny början och är på väg mot förändring.
Jag har haft bättre koll på min ekonomi än under de senaste några åren, även om den verkligen ännu inte är perfekt. Förändringen började inte endast i och med att inkomsterna ökade eller blev mer regelbundna tack vare sjukskötarvikariat utan med att jag tog tag i de ekonomiska realiteterna.
Jag började med det enkla, satte mig ner och gick igenom mina konton. Jag analyserade ärligt vart pengarna tog vägen. Strömningstjänster, deras till synes små månadsavgifter, enkelbiljetter för kollektivtrafik och chokladstänger från arbetsplatsens kantin kan lätt bli en stor månatlig summa. När jag började undvika dessa utgifter fick jag inte mer pengar genom ett trollslag, men jag kände mig genast mer lättad.
Budgetering och planering har också blivit en daglig rutin för mig. Varje söndag kollar jag min budget för följande vecka. Vad som ska betalas, vilka inkomster som flyter in och vad jag borde förbereda mig på. Den veckovisa genomgången av budgeten är inte någon stora möda, men den är avgörande med tanke på mitt dagliga välbefinnande. När jag vet var jag står behöver jag inte hela tiden tänka på pengar. Och även om pengarna ännu inte helt skulle räcka till så ökar vetskapen inte längre oron utan ökar känslan av att ha koll på den egna vardagen.
Efter fyra år har jag också börjat spara lite genom att överföra en tia eller två till placeringskontot alltid när lönen betalas in på kontot. Trots att det än så länge är småpotatis stöder den hela processen för min framtid. Även skulder ser annorlunda ut när man granskar dem analytiskt. Studielån är inte ett misslyckande utan en del av den här lärdomsresan. Amorteringen av lånet börjar en dag, men inte riktigt ännu.
Ekonomiskt välbefinnande föds inte över en natt och inte ens över en månad. Det är lite som med psykiskt välbefinnande – det behövs små, regelbundna handlingar – på lång sikt. Det uppstår av att jag har koll på mina konton, säger upp onödiga tjänster, sparar lite, kollar ekonomin varje vecka – och fortsätter med det även då jag ännu inte kan göra mer åt saken. Ändå har känslan växlat från överlevnad till skapande av något nytt, och redan det är en bra grund med tanke på framtiden.
Jenny Belitz Henriksson
Jenny Belitz Henriksson är 40+ och snart utexaminerad förstavårdare från yrkeshögskola, journalist, motionscoach och föreläsare. Jenny bor i centrala Helsingfors med sin treåriga vattenhund och varannan vecka dessutom med sin 14-åriga dotter.
Jenny ägnar sig åt distanslöpning, älskar Alperna, gillar vänliga människor, vill göra något nyttigt för samhället och tror att det är värt att sträva efter att förverkliga drömmar.
